Tandborstjävel!

Ibland kan jag bli alldeles tokig på mig själv för att jag alltid ska göra saker och ting så jävla invecklat.
Som ett praktexemplar så har vi den här jävla tandborsten som V lämnade hos mig för ett bra tag sen.
Okej, han kan ha glömt den här till att börja med. Men tanken om att det ligger nått bakomliggande fanns alltid i bakhuvudet. Men när han sedan var här och jag påminde honom om den innan vi skulle dra från mitt place så tog han inte med sig den efter att han rensa gaddarna, utan ställer tillbaka den i tandborstkoppen.
What´s up whit that?! Betyder de att han vill ha en tandborstjävel här eller va fan är frågan? Planerade han att borsta tänderna här ofta eller?

För nån vecka sen så lade jag undan den där jävla tandborsten eftersom han inte har varit här på evigheter och vi knappt setts iaf och jag har en annan snubbe här titt som tätt så de kändes inte mer än rätt att lägga undan den.
Självfallet så kan inte hela tandborst hysterin släppa bara för ja lagt undan den.
Nej då ska snubben som är här titt som tätt fråga om han kan sno en tandborste av mig. Och nej jag tycker inte de är fel att låna någons tandborste, andra kanske tycker de men när jag själv haft tungan i käften på han så kan väl lika gärna min tandborste vara de, de är ju inte som jag inte skulle fått hans bakterier närvarande i min mun om jag ändå hånglar med han.
Det var inte det som var poängen ja försökte få fram, utan att jag dagen efter detta började lägga mer tanke i att han lånat min tandborste, han har inte frågat någon gång innan om han får låna den, han har inte haft någon egen med sig heller för den delen. What ever de jag då kom o mansikt lägga alla tankar vid var

* Hade han lagt märke till att jag tagit bort den andra tandborsten?
* Säger han indirekt att han vill ha en tandborst jävel här?
* Vill han att ja bokstavligen ska fråga honom om han faktiskt vill ha de?

Jo nästintill samma jävla tankar som kretsade kring den första jävla tandborsten.
Är planen liksom att dom ser sig själva borsta tänderna här ofta?

Jag skiter väl egentligen i om dom/han nu skulle ha en tandborste här. Va fan de är en tandborste liksom.. Men de jag blir hysterisk över är att inte veta varför den ska finnas här. Är de för att han vill sova här ofta?

Om de nu skulle vara så att han vill de, dejtar vi då varandra?
Ja jag vet faktiskt inte om vi gör de. Det började som ett one night stand, som sedan blev ett klassiskt KK eftersom vi fungerade jävligt bra ihop i sängen. (alldeles för bra om man ska vara jävligt ärlig)
Men numera är jag mer och mer osäker på om vi är KK eller dejtar.
KK för mig innefattar inte mysigheter, hålla hand, smeknamn och faktiskt prat och jävligt mycket skratt över dumheter vi kläcker ur oss.
KK för mig är ett sms "är du kåt? ska vi ses?" sedan Pling- knull och sen låsa dörren.
Vilket gör att detta för mig är "dejting", men det betyder inte att han ser på de på samma sätt.

Samma jävla tankar som den där jävla tandborsten ger mig får jag även runt att han lämnar en påse med leksaker hemma hos mig.. (Jaa såna leksaker)
Visst ja fatta väl också att han inte ville dra med sig påsjäveln till jobbet när han skulle åka på morgonen. Men även här, så lägger han själv märke till att den ligger kvar en annan gång när han är här, men väljer ändå att inte ta med den.
Denna gång skulle han inte till jobbet när vi drog, han skulle hem. Där även påsen bor, varför inte ta med den?
Är detta som en liten indirekt grej att han tänker komma tillbaka, ha en anledning till att komma tillbaka?

Det som verkligen får mig att undra är ju att sist vi sågs så hade vi inte ens sex. han kom hit för att sova här. Han åker hemmifrån sig för att sova med mig.. Visst ingen visste väl om vi skulle eller inte skulle ha sex, men med tanke på att vi båda konstaterat att vi var jävligt trötta och att jag skulle upp efter vad vi räknat ut skulle bli en jävligt kort sömn så kan ja ändå inte sluta "veta" att de skulle sluta som de gjorde, ja att vi inte skulle ha sex. Det av något är ju för mig ett tecken på att vi inte bara är KK längre. Men jag kan ju ha fel, killar är för mig en pärongåta, jag tror inte alls att de tänker lika intensivt på sånt här som tjejer gör. Ja kanske ju för sig bara fått för mig att tjejer tänker så här. Men jag tänker så. Lägger stor vikt på minimala grejer.

Små små saker som ändå får så stort utrymme i mina tankegångar.
Det är det som får mig så jävla frustrerad. Jag försöker övertala mig själv om att inte tänka på och försöka kategorisera vad de är vi faktiskt gör för nått.
Men jag kommer alltid på mig själv med att tänka på det. Jag kan inte ens kontrollera över mitt eget tänkande. Va fan kan ja då kontrollera?
Jo jag kan se till att jag slipper genom att inte se honom alls för då slipper ja fundera på de här sakerna. För då finns de inget att fundera på.
Finns inte han finns inte dom. En enkel utväg.

Men samtidigt så trivs jag ihop med honom vilket gör de ganska så svårt att bara vinka hejdå och låsa dörren.

Sen ska jag väl inte förneka att jag trivs jävligt bra ihop med en annan människa också, nämligen han som startade hela jävla tandborsthysterin.
Men allt blev så fel nånstans. Men jag vet mer eller mindre att han trivs ihop med mig med minst lika mycket som jag trivs ihop med honom. Men ändå så är de trevande ord och rörelser varje gång vi pratas vid eller ses, bara för de blev så där fel. Någonting som ingen av oss kunde göra någonting åt. Det blev som det blev.
Men vi tyckts trivas så bra ihop så att vi inte riktigt kan släppa allt som hände innan, medans och efter allt blev så där fel.
Det är egentligen helt absurt varför jag ens känner så här starkt för denna människa för vi pratar egentligen inte för de verkar alltid bli lite pinsamt när vi ska försöka göra det, som att vi inte riktigt behöver säga något. Men det gör faktiskt inte så mycket. För de är inte konstigt eller pinsamt att bara vara tyst med honom. Det där trycket om att prata, som ligger på annars när de är en person man inte riktigt känner, som alltid slutar i att man pratar om vädret finns inte ihop med honom. Vi tycks liksom klicka på nått annat sätt. Eller de är vad jag tror, han är jävligt duktig på att spela annars, och verkar lägga mycket stor tid och energi på nått helt onödigt om de inte skulle vara så.

Ja dom är varandras motsatser mer eller mindre. för den andra snackar jag hysteriskt mycket med, men de uppstod inget direkt intresse första gången (utöver de enormt bra sexet.) det har liksom utvecklats tack vare att vi pratar.
Med den andra uppstod intresse redan första gången vi sågs, lite "kärlek vid första ögonkastet" men vi snackar inte så mycket.

Jag som inte ens brukar finna tycke i människor förän jag lärt känna varje por i kroppen på den människan. Jag har vad man kanske kan säga, lite svårt för att bli kär. Men när jag väl blir de, då blir ja de upp över öronen.
Samma sak med närhet, jag har ytterst svårt för det innan jag vet att den andra "känner som jag gör". Men med dessa två så känns närheten väldigt väsentlig.
Vilket får mig att bli orolig för om faktumet inte kanske är så att jag känner mig ensam. Visst gör jag de, de går inte att förneka. Jag har aldrig varit singel direkt. Vilket kanske motsäger de jag tidigare påstått, att ja har svårt att bli kär. Men faktum är att jag alltid haft "långa" relationer, (mitt kortaste var 1½ år med min första "kärlek") för att jag investerar, eller lägger mycket vikt på saker och ting innan jag tillåter mig själv att bli kär. Dvs de kanske tar ett bra tag innan jag har tillit till att människan, och vågar lita på att inte bli krossad som en liten mask.
Vilket gör "detta nuläge" väldigt sårbart för mig. Det skrämmer mig enormt, och jag verkar inte kunna "go whit the flow"