Nån passande titel..

Imorgon ska jag träffa V. Det var ett tag sen nu.
Och innan de var de nog än mer länge sen vi sågs.
Det är allt lite konstigt varför vi ens ses.
Jag tror inte att de gått en dag utan att jag ägnat en tanke åt honom.
Men vi är egentligen främlingar för varandra, han vet inte så mycket om mig och jag vet inte så mycket om honom. Ändå tycks de som att vi känner varandra.
Som att han ser in i min själ. Han är nog egentligen allt det man söker i andra. Närhet, ödmjukhet, och jag vet inte hur ja ska förklara de , han är snälla mot mig. Det ända jag kan beskriva de som är att när vi är med varandra så försvinner alla bekymmer i världen och det enda vi ser är varandra. Det låter nästan lite spirituellt, de kanske de är, även fast jag inte har mycket övers till sånt där.Löjligt är vad ja vill kalla de bara för de är så jävla töntigt. Men jag vet inte hur jag ska förklara de annars. Han verkar veta vart man ska smeka för att man ska le på hela insidan.
Och jag känner den största tilliten till honom när det kommer till, ja allt egentligen.

Jag vet att de inte var hans mening att allt skulle bli så här tokigt som de blivit. Han gjorde sitt bästa för att hålla mig utanför de. Och han försökte göra det bästa av situationen när de väl uppstod.
Jag vet att han aldrig skulle göra något medvetet för att såra mig.

Sexuellt ja där pratar vi en lite allt för skrämmande tillit till honom.
Jag gillar stryp sex, har alltid gjort det. Men med andra så har de varit tändande för att det varit mer rape-game och panik känslorna som gjort mig tänd.
Det som tänder mig när han har sin hand runt min hals är att jag känner mig alldeles lugn i situationen. Det har jag gjort från första början med honom. Något som inte kommit till mig nån gång under min nästan 3åriga relation med P.
När V stoppar min lufttillgång så har jag kommit till nått jag bara kan beskriva som lugn. Att känna hur mitt blod pulserar i halsen som hålls bestämt av hans hand gör mig mer än löjligt exalterad. Allt liksom koncentreras till att bara känna hjärtat försöka pumpa runt blodet. det fascinerar mig minst sagt.
Sen finns de så mycket mer som jag kan prata om en annan gång. men just nu bränner min stenåldersdata upp mina lår eftersom jag har den bekvämt placerad i knät liggandes i sängen. Så see yah

PS: Hoppas jag imorgon kan säga "see me bleed mother fuckers"

Tandborstjävel!

Ibland kan jag bli alldeles tokig på mig själv för att jag alltid ska göra saker och ting så jävla invecklat.
Som ett praktexemplar så har vi den här jävla tandborsten som V lämnade hos mig för ett bra tag sen.
Okej, han kan ha glömt den här till att börja med. Men tanken om att det ligger nått bakomliggande fanns alltid i bakhuvudet. Men när han sedan var här och jag påminde honom om den innan vi skulle dra från mitt place så tog han inte med sig den efter att han rensa gaddarna, utan ställer tillbaka den i tandborstkoppen.
What´s up whit that?! Betyder de att han vill ha en tandborstjävel här eller va fan är frågan? Planerade han att borsta tänderna här ofta eller?

För nån vecka sen så lade jag undan den där jävla tandborsten eftersom han inte har varit här på evigheter och vi knappt setts iaf och jag har en annan snubbe här titt som tätt så de kändes inte mer än rätt att lägga undan den.
Självfallet så kan inte hela tandborst hysterin släppa bara för ja lagt undan den.
Nej då ska snubben som är här titt som tätt fråga om han kan sno en tandborste av mig. Och nej jag tycker inte de är fel att låna någons tandborste, andra kanske tycker de men när jag själv haft tungan i käften på han så kan väl lika gärna min tandborste vara de, de är ju inte som jag inte skulle fått hans bakterier närvarande i min mun om jag ändå hånglar med han.
Det var inte det som var poängen ja försökte få fram, utan att jag dagen efter detta började lägga mer tanke i att han lånat min tandborste, han har inte frågat någon gång innan om han får låna den, han har inte haft någon egen med sig heller för den delen. What ever de jag då kom o mansikt lägga alla tankar vid var

* Hade han lagt märke till att jag tagit bort den andra tandborsten?
* Säger han indirekt att han vill ha en tandborst jävel här?
* Vill han att ja bokstavligen ska fråga honom om han faktiskt vill ha de?

Jo nästintill samma jävla tankar som kretsade kring den första jävla tandborsten.
Är planen liksom att dom ser sig själva borsta tänderna här ofta?

Jag skiter väl egentligen i om dom/han nu skulle ha en tandborste här. Va fan de är en tandborste liksom.. Men de jag blir hysterisk över är att inte veta varför den ska finnas här. Är de för att han vill sova här ofta?

Om de nu skulle vara så att han vill de, dejtar vi då varandra?
Ja jag vet faktiskt inte om vi gör de. Det började som ett one night stand, som sedan blev ett klassiskt KK eftersom vi fungerade jävligt bra ihop i sängen. (alldeles för bra om man ska vara jävligt ärlig)
Men numera är jag mer och mer osäker på om vi är KK eller dejtar.
KK för mig innefattar inte mysigheter, hålla hand, smeknamn och faktiskt prat och jävligt mycket skratt över dumheter vi kläcker ur oss.
KK för mig är ett sms "är du kåt? ska vi ses?" sedan Pling- knull och sen låsa dörren.
Vilket gör att detta för mig är "dejting", men det betyder inte att han ser på de på samma sätt.

Samma jävla tankar som den där jävla tandborsten ger mig får jag även runt att han lämnar en påse med leksaker hemma hos mig.. (Jaa såna leksaker)
Visst ja fatta väl också att han inte ville dra med sig påsjäveln till jobbet när han skulle åka på morgonen. Men även här, så lägger han själv märke till att den ligger kvar en annan gång när han är här, men väljer ändå att inte ta med den.
Denna gång skulle han inte till jobbet när vi drog, han skulle hem. Där även påsen bor, varför inte ta med den?
Är detta som en liten indirekt grej att han tänker komma tillbaka, ha en anledning till att komma tillbaka?

Det som verkligen får mig att undra är ju att sist vi sågs så hade vi inte ens sex. han kom hit för att sova här. Han åker hemmifrån sig för att sova med mig.. Visst ingen visste väl om vi skulle eller inte skulle ha sex, men med tanke på att vi båda konstaterat att vi var jävligt trötta och att jag skulle upp efter vad vi räknat ut skulle bli en jävligt kort sömn så kan ja ändå inte sluta "veta" att de skulle sluta som de gjorde, ja att vi inte skulle ha sex. Det av något är ju för mig ett tecken på att vi inte bara är KK längre. Men jag kan ju ha fel, killar är för mig en pärongåta, jag tror inte alls att de tänker lika intensivt på sånt här som tjejer gör. Ja kanske ju för sig bara fått för mig att tjejer tänker så här. Men jag tänker så. Lägger stor vikt på minimala grejer.

Små små saker som ändå får så stort utrymme i mina tankegångar.
Det är det som får mig så jävla frustrerad. Jag försöker övertala mig själv om att inte tänka på och försöka kategorisera vad de är vi faktiskt gör för nått.
Men jag kommer alltid på mig själv med att tänka på det. Jag kan inte ens kontrollera över mitt eget tänkande. Va fan kan ja då kontrollera?
Jo jag kan se till att jag slipper genom att inte se honom alls för då slipper ja fundera på de här sakerna. För då finns de inget att fundera på.
Finns inte han finns inte dom. En enkel utväg.

Men samtidigt så trivs jag ihop med honom vilket gör de ganska så svårt att bara vinka hejdå och låsa dörren.

Sen ska jag väl inte förneka att jag trivs jävligt bra ihop med en annan människa också, nämligen han som startade hela jävla tandborsthysterin.
Men allt blev så fel nånstans. Men jag vet mer eller mindre att han trivs ihop med mig med minst lika mycket som jag trivs ihop med honom. Men ändå så är de trevande ord och rörelser varje gång vi pratas vid eller ses, bara för de blev så där fel. Någonting som ingen av oss kunde göra någonting åt. Det blev som det blev.
Men vi tyckts trivas så bra ihop så att vi inte riktigt kan släppa allt som hände innan, medans och efter allt blev så där fel.
Det är egentligen helt absurt varför jag ens känner så här starkt för denna människa för vi pratar egentligen inte för de verkar alltid bli lite pinsamt när vi ska försöka göra det, som att vi inte riktigt behöver säga något. Men det gör faktiskt inte så mycket. För de är inte konstigt eller pinsamt att bara vara tyst med honom. Det där trycket om att prata, som ligger på annars när de är en person man inte riktigt känner, som alltid slutar i att man pratar om vädret finns inte ihop med honom. Vi tycks liksom klicka på nått annat sätt. Eller de är vad jag tror, han är jävligt duktig på att spela annars, och verkar lägga mycket stor tid och energi på nått helt onödigt om de inte skulle vara så.

Ja dom är varandras motsatser mer eller mindre. för den andra snackar jag hysteriskt mycket med, men de uppstod inget direkt intresse första gången (utöver de enormt bra sexet.) det har liksom utvecklats tack vare att vi pratar.
Med den andra uppstod intresse redan första gången vi sågs, lite "kärlek vid första ögonkastet" men vi snackar inte så mycket.

Jag som inte ens brukar finna tycke i människor förän jag lärt känna varje por i kroppen på den människan. Jag har vad man kanske kan säga, lite svårt för att bli kär. Men när jag väl blir de, då blir ja de upp över öronen.
Samma sak med närhet, jag har ytterst svårt för det innan jag vet att den andra "känner som jag gör". Men med dessa två så känns närheten väldigt väsentlig.
Vilket får mig att bli orolig för om faktumet inte kanske är så att jag känner mig ensam. Visst gör jag de, de går inte att förneka. Jag har aldrig varit singel direkt. Vilket kanske motsäger de jag tidigare påstått, att ja har svårt att bli kär. Men faktum är att jag alltid haft "långa" relationer, (mitt kortaste var 1½ år med min första "kärlek") för att jag investerar, eller lägger mycket vikt på saker och ting innan jag tillåter mig själv att bli kär. Dvs de kanske tar ett bra tag innan jag har tillit till att människan, och vågar lita på att inte bli krossad som en liten mask.
Vilket gör "detta nuläge" väldigt sårbart för mig. Det skrämmer mig enormt, och jag verkar inte kunna "go whit the flow"

sidnummer

Jag tänker inte skriva nått "hej de här är mitt första inlägg, de här kommer min blogg att handla om" Fuck that shit.
Jag tänker på och kan mer än bara en sak så som "mode" som är så jävla.. ja mode .. att skriva om i sina bloggar.
Det är för mig ganska jävla ointressant att veta va fan en blond 18åring tänker sätta på sig för kläder idag. Så ja skiter i de..



Strosade in på Akademibokhandeln igår för att kolla om jag hitta nått roligt på rean. (Som förövrigt håller på i tid o evigheter.)
Hittade en bok som jag faktiskt känt för att läsa under en längre tid, nämligen "Brott och straff" av Fjordor Dostojevskij.
Eller bok kanske man inte ens får kalla de numera eftersom de egentligen var en pocket.
Böcker är väl snarare dom med hård pärm och tjocka papper i sig. Hur som, hur som jag köpte en jävla pocket bok.
Och som vanligt när jag ska köpa en bok så slår ja alltid upp sista sidan för att kolla hur många sidor det är i den. Jag vet inte varför jag gör detta men de går aldrig att undvika detta. Kanske för att man i efterhand kan vara lite stolt över sig själv för att man läst en bok på 600+ sidor.
I alla fall, slog upp sista sidan i denna pocket och blev brutal chockad över att finna 1866 längst nere i de högra hörnet. Nånting måste ju vara fel tänkte jag och jag var tvungen att kolla på den vänstra sidan och med lugn i sinne fann jag inte 1865 utan faktiskt 646.
Tanken slog mig inte då, men så här i efterhand. Jag vet att de är många som brukar slå upp sista sidan innan dom köper en bok, vilket betyder att de kanske är mer vanligt än ovanligt att människor gör så.
Frågan ja då ställer mig själv är "Försöker Bonniers förlag att avskräcka människor för att läsa denna bok"
Jag var absolut på väg att kasta upp boken igen på hyllan för att det "var" så många sidor. De kanske är fler som tänker så. Undrar ja.. När jag läst klart boken kanske jag har mer grund till att besvara den. Dvs om jag stöter på nått som inte riktigt passar in på hur man ska tycka och tänka i dagsläget. Bara mer anledning för mig att faktiskt läsa den.
Ohhh så rebellisk du är kanske du tänker nu ...Nej de gör du nog inte.. De gör inte jag heller.. Men de är ett roligt ord att göra narr av.

Nu är ju klockan nästan hysteriskt mycket, och jag har varit hungrig i flera timmar utan att orka göra nått åt de. Men nu ska jag faktiskt laga nån mat. varav att ja tyckte att klockan var mycket. Man ska inte ställa sig o laga mat vid den här tiden. Men ja är rebellisk och ska laga pasta med baconsås nu.