Fistfucking ftw

Har varit kass på att blogga. antar att de är pga ovana.

Hur som helst så kände jag att de var dags att bli lite "för bildlig."

Gårdagen spenderades ihop med T. Till en början kände jag att de var alldeles för mys-sex känsla. Hångel o sensuellt smekande. Men de lyckades vi få rätsida på snabbt.

Allt som behövs är bara lite oralsex. Jag har helt o hållet vänt på frågan om 69:an.
Förut så avskydde ja den. Inte allra minst för att jag var lite analblyg. Men jag fann de svårt att kunna njuta av det för jag koncentrerade mig så mycket på att "han" skulle njuta. Dvs att jag inte skulle tappa koncentrationen och rispa sönder kuken på han med tänderna. Men de går att hitta rätt nivå på för att kunna njuta och ge njutning i den ställningen med har jag märkt. Mycket beror nog på att ja är långt ifrån analblyg numera.

T har en tendens att få fram den mest perverterade sidan i mig. Jag blir mer än chockad över det måste jag säga.
Instruktionerna känns bara naturliga att följa och eftersom hans reaktioner på mina perversioner är minst sagt överraskande positiva så är det lätt att dras med och låta sig själv göra de mest absurda saker. Han är inte svår på att säga hur sexigt, snyggt och porrigt vissa saker är så är jag inte svår på att göra det.

Jag vet inte riktigt hur det hände men det började som hårt och brutalt analsex, även fast bristen på bra glid fanns så funka det otroligt bra. Och speciellt när han mer eller mindre tvingar mig till att även stoppa upp fingrarna i fittan samtidigt. Det är en så grymt jävla häftig känsla att känna kuken på andra sidan väggen. Och med tanke på hur tight allt blir så hamnar man automatiskt på rätt punkter och kommer för minsta lilla.
När de vattenbaserade glidet började förvandlas till lim så kände vi att de bara var att ge upp. Men skam den som ger sig. In med ett finger där istället. Men med tanke på hur stor han är så fick fler än ett plats. Och till sist och till mig egen stora förvåning så fistfucka jag plötsligt mig själv i analen. Må det låta brutalt men faaaan va häftigt de var. Med väldigt stora ögon från både min och hans sida så fortsatte jag göra de, och som jag nämnde innan så är inte han svår på att poängtera ut hur hett saker och ting är, och han mer eller mindre skrek till mig att inte ta ut handen utan hjälpte mig mer eller mindre att trycka in mer. Jag har nog aldrig kommit så hårt och allt sluta med en våt pöl i sängen. Akten avslutades med att jag drar ut handen och särar på mina skinkor och han kommer i den vidöppna analen. Det var minst sagt galet hett. Många rynkar nog på näsan nu men fuck it, pröva så får ni se. Så länge man tar sin lilla tid att tänja så gör de inte ett dugg ont.
Som jag nämnde tidigare så ju mindre plats de finns, desto mer kommer du åt rätt punkter och desto mer skönt blir de. Logiskt- ja men visst ;)

DOCK! så måste ja erkänna att ja är så jääävla öm i rumpen idag. och detta har ingenting med gårdagen att göra utan det som hände imorse.
ditten o datten kontentan är att vi hade sex helt enkelt, ja hade benen över hans axlar och takten var minst sagt väldigt snabb och han gled ur och allt gick för snabbt för att man skulle märka de när han var på väg tillbaka in och tog helt fel hål. Så de var verkligen pang på rödbeten, SMACK och så var den inne i röven och jag skrek högljudt i plågor. Inget glid o ingen förvarning är analsex minst sagt jävligt otrevligt! Och jag tror inte jag har glömt att säga att han är jävligt stor. Bredden är samma som mina handleder så ni kan ju bara tänka er smärtan.
Stackarn har nog bett om förlåtelse tusen gånger under dagen och var nära på tårar för att han fick sådan ångest för att han gjort mig illa "på det dåliga sättet".

Han kan utan problem göra mig illa men på det sättet då jag själv njuter av det. men det finns skillnad på smärta och smärta. Jag njuter att bli stucken med nålar och skuren med knivar och få blåmärken över hela kroppen från slag men jag ogillar starkt att slå lilltån i trösklar. Detta är som att slå i tröskeln ggr 1000.

Så yeah idag går ja som en "Raped ape" eller rövknullad anka. your pick ;)

Killar. . Otrohet.. Olycka..Dildos

Okej nu har de gått mer än 48h sen jag skickade sms till T och frågade om hur han hade de när dom dragit vidare.
Skickade aldrig nått sms o frågade om han var sur på mig.
Nu ska jag ta modet till mig att skicka de där sms:et.
Vet ju mer eller mindre att de inte spelar någon roll om han är sur eller ej så kommer svaret att bli att han inte är sur.
Jag vet inte riktigt varför, men jag är inte redo att bränna bron med honom.
Borde kanske göra de, för jag är så osäker på om han känner nått intresse alls, men eftersom han sa att han saknat mig så antar ja väl lite de.

Däremot så blir jag alldeles tokig på V. Vi snackade lite lätt igår om att han kanske skulle komma o sova hos mig för att han ska på kurs som låg närmare från mig än från honom.
Självklart så blev de ju inte så eftersom han tydligen kände sig trött och inte orkade. Mitt svar blev "ok"
Fick därefter "Det är lite för mysigt att vara med dig, vet inte om det är bra.
Men ta det som en komplimang"

Vaaa? Vadå ta de som en komplimang?? de är ju helt stört. Vad är de ja ska se som en komplimang, att han inte vill träffa mig? De känns ju väldigt ologiskt.

Skulle lika gärna kunna säga "du är en hora, men ta de som en komplimang"
"du luktar bajs, men ta de som en komplimang."
Ja ni förstår hur ja tänker.
Och för de andra va fan är de som inte skulle vara bra med att de är mysig att vara med mig?
Folk verkar inte tänka som mig alltså, är nånting mysigt, trivs man och de gör en glad, ja va fan ska man inte göra de för?

De här tankarna om att "nej de kanske inte är så bra för att..." skit i samma känner jag. Om de gör dig glad och lycklig för stunden så tycker ja att man ska göra de.
Rent instinktivt så börjar jag tänker "ah men om man är i ett monogamt förhållande och skulle bli glad över att vara otrogen den sekunden" Jaaaa var de då!!
Men de betyder inte att man inte har nånting att tänka över sen. Dagen efter får man ta konsekvensen över de.
Är man i ett bra förhållande skulle inte ens tanken på att vara otrogen och att de skulle göra en glad ens komma upp i huvudet.
De gör fan inte de i mitt huvud iaf. De här "om ja hade varit singel, lätt ja hade banga på han" .. Nej de är fel, de finns inge OM i ett förhållande. Antingen är man eller så är man inte och tankarna går inte ens åt ett annat håll när jag är i ett förhållande.
Detta kanske bara är jag, jag kanske får tunnelseende när jag är i ett förhållande, men jag letar inte efter grönare gräs om jag inte är lycklig med den personen. Skulle jag göra de betyder det därmed att jag inte har ett hälsosamt förhållande och då ska man inte vara med den personen.

Förstår verkligen inte människor som lever ihop med någon även fast dom är otrogna titt som tätt och sitter och slänger skit på sin partner. Varför i hela jävla fridens värld är man då i det förhållandet. Livet är alldeles för kort för att sitta o vara olycklig ihop med någon.
Visst kan man klaga på sin partner ibland över att han gjort eller sagt de, eller för den delen INTE gjort de eller sagt det.
Men om det är något som de inte går att prata med sin partner om , eller man innerst inne inte bryr sig så ofanligt mkt om, eller ja bokstavligen inte känner att de är värt att ta upp. Nej då är de inget problem. Tro inte att jag menar att den man är med ska vara perfekt!
Men att verkligen känna sig olycklig tillsammans med någon, att hellre stanna några timmar extra på jobbet för att slippa umgås med personen, är ju bara KORKAT!! Idioti skulle jag kalla de..
Och sorgligt nog så känner jag allt för många som har de så här. Jag lider med dom för att dom är så jävla idiotiska att dom stannar .


Över till annat så hade jag en besiktningskarl här idag o kolla på min lägenhet. Blev tokig för att han ville anmärka på tapeten i köket.
1. helt makalöst att de finns en tapet där när de sitter där man lagar mat och diskar.
2. Det var kladdigt där redan när jag flyttade in
3. han bör se blodet på väggen vid sängen istället ;)

Självklart så hade jag leksaker som låg synligt som han så klart fick syn på och snabbt smet undan från med stoooora ögon. De är långt ifrån ovanligt att ja har leksaker synligt hos mig. De få fester jag haft hos mig har alltid slutat med att människorna lite nyfiket leker med dom. Men jag blir nyfiken på hur dom tänkte när de under en fest stoppade en av dildosarna i munnen på en tjej. Och hon reagera inte ens på de. Jag tyckte faktiskt att de var lite äckligt, jag skulle nog inte vilja ha en annan bruds dildo i käften. För de andra så är jag kanske inte helt bekväm med att hon har mina leksaker i sin mun.
Ye ye man kan förvänta sig att riktiga kukar vart lite här o var och man fortfarande stoppar de i munnen. Men de är min personliga leksak liksom.

Nej nu skriker min mage alldeles för högt, ska laga lite kyckling med bulgur o bön mix. Kanske slänger ihop nån skön sås till de.

Ångest, agg och en släng av patetiskt brudgrej

Fick i förgår lite smått ångest. Såg via ett evenemang på FB att Herr T skulle "kanske" dyka upp på festen hos V som jag bestämt mig för att gå på.
Ångesten kröp lite i kroppen redan vi tanken att han kanske skulle komma. Jag visste att om de så skulle ske så skulle jag dra tröjan över huvudet o gå hem. Men jag tänkte, "eh så jävla dum kan han väl ändå inte vara att han dyker upp."
Men jo de är klart att han dök upp..
Det blev minst sagt väldigt obekvämt för en viss mig.
V kastade sig mer eller mindre som en hök över mig när jag kom ut från toan och fick syn på T. Väldigt djuriskt, instinkt tänkande liksom. (jävligt sexigt om man tänker efter)
T såg väldigt överraskad ut över att se mig där. Tror dock inte ett ögonblick på att han inte visste att jag skulle vara där.
Eftersom V hökade på mig och stod och höllt mig i nacken som om jag skulle vara en ägodel (dock jävligt sexigt) så kläcker T ur sig nått i stil med "Ni ser så söta ut ihop."
Det besvärade mig minst sagt. Och det besvärade mig att V inte släppte mig ur sikte efter de. Försökte att konversera med de båda men T verkade väldigt avigt inställd till mig. Väldigt nyfiken på varför han verkade undvika mig. Antingen så vart han väl grinig över att ja var där med V, eller så vill han helt enkelt inte prata med mig bland folk. Verkar mystiskt med tanke på vad han sa sist vi sågs.

Ja de har ja inte hunnit lagt upp än men sist han var här så låg vi o skojade med varandra och jag hade väl sagt nått roligt som han tyckte att jag skulle säga till V för att han troligen skulle tycka de var roligt också. Jag vart bara chockad över att han skulle dra upp V överhuvudtaget. Sen så kläcker han ur sig att "nej men V är ju fortfarande kär i L (mer känd som aidsface), stackars V"
jaja point taken, han vill inte vara med mig. Moving on.

När han börjat klä på sig för att dra sig iväg till jobbet säger han sen från ingenstans "ja ska på dejt på lördag".. De chockade mig än mer, och mitt ända svar blev "eh okej, have fun .. typ"
Efter att han bytt samtalsämne 70 ggr och faktiskt ska ge sig iväg ur dörren så ger han mig en stor och lång kram och säger "jag har saknat dig."
Jag kunde inte ljuga så jag sa att jag saknat honom också. Bestämde oss för att höras o så där.

De som nu gör mig lite smått fundersam över är om hans "dejt" var på festen igår eller om de av någon anledning blivit inställd, eller om dom skulle setts på dagen eller nått. Kanske var därför han inte ville prata med mig på festen för att dejten var där. Såg då ingen som verkade "dejtig" med honom men jag kan ha fel. De var mycket folk där.

Hur som, hur som, vi snackade en liten stund innan han skulle dra från festen igår. V hökade och jag låtsades inte utav de.

V jag och några till gick till Kulingsborg (eh tror ja de heter?) hade inte varit där tidigare men det var trevligt. Kollade på Dr:bombay som spelade där. Det var nostalgiskt och jätte kul. Inte för att de är bra, utan för att de är så pass as kasst att de blir roligt.
Knalla sedan iväg o käka och gick hem till V och kollade på Fringe, jag somnade och vakna när de slutat. V skrattade åt mig, jag antar att jag dreglat eller gjort nått annat otrevligt.

När jag vaknade imorse så hade jag fått sms från mitt ex där de stod "varför var du inte på kalaset igår?" Jag hade nämligen vid nått tillfälle sagt att ja skulle på kalas hos en vän, men valde att gå till V istället.
Hur som, de är ju helt makalöst att allt jävla skit med karlar ska komma samtidigt. Att ex:et hörde av sig efter evigheter bara för att mer eller mindre säga att han saknat mig där gör mig fruktansvärt arg. Varför ska han ens bry sig?
Sist ja ens hörde nått utav honom så satt han och böla i min säng och berättade väldigt noga för mig vilket as han själv tycker han är för hur han bettet sig mot mig och bad om ursäkt miljoner ggr och verkade uppriktig med de han sa. Skit snack.
Sen den dagen har han inte hört av sig. Han kom hit, grät och satte på mig.
Sorligt nog de mest patetiska jävla knullet jag haft nånsin. Inte nog med att han var patetisk över lag den natten så kräktes han som ett as, de finns fan inge osexigare än folk som kräks. *ryser*

Efter att vi messat fram o tillbaka och jag sagt att jag var på ett annat kalas istället så fick jag "Eftersom jag känner dig så pass som jag gör, så blir jag fruktansvärt nyfiken, berätta!!"
Hur fan har han mage att påstå att han känner mig. Det var över ett år sen vi gjorde slut och sen dess har vi nog setts två ggr, när han kommit hit på fyllan och bölat och därmed varit otrogen mot sin stackars flickvän. Eller stackars o stackars, hon är så jävla ful så hon förtjänar de säkert. Han har ju gått o blivit toffel för henne så nå rebeliskt måste han väl få utlopp för.
Nej han känner inte mig alls. Han kan ha känt den ja var för ett år sen. Men de är inte som att hela min värld stannade bara för att han lämnade mig. Nej låt mig skratta åt honom, och de jävligt högljudt. Jävla kräk as till människa!

Hade iaf en mysig morgon/dag med V, myste och kramades och sånt där.
Försökte väl få mig lite kuk men inte ens "puta med stjärten så mycket du kan mot hans kön" funkade.. Alla tjejer vet vad jag menar med de där, de lyckas ju ALLTID (ja förutom med honom)
Jag grät. Jag kände mig förbannat ful och oattraktiv. Sen grät ja mer bara för de var så patetiskt.
Visst fan hade han stånd vid många tillfällen, de var svårt att inte lägga märke till, men ingenting hände. Jag tog verkligen till alla fula trick i boken men ingenting. Förstår verkligen inte vad som är felet. Om de är jag eller om de är nånting med honom.
Han har visserligen sagt att han har lite svårt för själva sex grejen just nu bara för att han fick reda på att hans ex gått o sagt till folk att "han är större än mig, jag kan inte göra motstånd" ja dvs smutskasta honom som våldtäktsman.
Ingen tror ju på de eftersom de vet att bruden ljuger sig blå hela tiden. Men han tycker nog inte att de är så kul att veta att hon sagt de, det förstår jag.
Men när jag ändå verkligen försöker få sex så borde ju de skjutas lite åt sidan eftersom de mer o mer verkade som jag skulle behöva bli våldtäktsmannen här.
Men jag lät bli, lät den patetiska brudsidan av mig ta överhand o jag grät.
Inte så de märktes, de har jag lärt mig kontrollera sen barnsben att kunna gråta utan att någon märker de. Kan gråta på ett öga bara för att få ur mig tårarna men inte låta någon se de.

Messade T när jag satt på pendeln hem, har inte fått nått svar. Får väl fråga om han är sur på mig ikväll om jag inte fått nått svar tills dess. Det känns rätt kasst att han skulle vara sur på mig. Det är väl ändå inte mitt fel att han bestämmer sig för att komma dit. Han vet ju ändå om att jag och V ses ibland. Men jag hade ju för sig inte räknat med att V skulle bli så djurisk och försöka bevisa nått för T att jag var med honom eller nått. Mystist mystiskt och åter mystiskt.

Att runka med en melon

Har ägnat en liten stund åt att kolla konstiga "porrfilmer" snarare klipp än nått annat. Bl.a ett klipp på en fet karl som sitter i en dusch, ja inge roligt med de, vänta bara ni.
Snubben drar fram en jävla honungsmelon som han skär av ena kanten på och liksom knullar hålet där alla kärnor sitter. Det var ypperligt konstigt. Detta kom alltså upp efter ett seriöst försök att hitta lite blod.
Ja den där små pilska känslan jag hade när ja gick in på sidan försvann fortare än kvickt.
Visserligen ska jag inte förneka att om jag varit kille så hade jag fan försökt mig på att runka/knulla med allt.
En vän, låt kalla honom D berättade att han knullat två laxskivor mellan två sitskuddar i soffan.
Jag menar, hade jag varit kille så hade sannolikheten att jag testat en honungsmelon verkligen stått högst på listan. Jag kan föreställa mig att de kan vara lite skönt ändå. De är blött, trångt och de blir säkert ett visst vakum där inne i melonen.

Nej över till nått annat. Jag är hungrig. Men jag har ingen ork att resa mig ur varma sköna sängen. Så va fan ska man göra då? Jag ogillar när ja inte har nått sånt där snabbtillagat hemma. Därav att de blivit färdigmat nästintill hela förra månaden. Men nu var ja faktiskt o storhandla så de känns ju helt onödigt att ha massa mat som ligger o dör.
Jag är sugen på oliver. I stooora mängder. De har nästan blivit som en gravid craving. Men dom har ja käka upp för länge sen. Men nu vet ja de till nästa gång. Köp flera kg!! :)

Sitter nu och inväntar herr T. Men som vanligt så kan karlar säga en sak o sen göra en helt annan sak. Så om han säger "jag ska duscha sen kommer jag över" så kan de lika gärna betyda, "jag kanske kommer in i duschen efter att ja suttit vid datan i trekvart, käka lite, tagit en runk i duschen sen blivit lam och somnat i soffan när han BARA skulle svara på ett mail"

Hur som helst så trivs jag för tillfället och de ända som skulle kunna göra saken bättre är väl egentligen om någon karl kom och bet lite i min nacke.
Dricker tea, lyssnar på The Black Crowes i skenet av nystöpta stearinljus. Har varvat ett spel under samtalet med T.

Och påtal om trollen så .. jaa så nu ringer han o säger att han är trött.. woooow vet jag hur killar funkar eller? Ja de gör ja.. Idioter..
Varför planera nått när de finns osäkerheter.. SUCK PUST O STÖN

Bara arg

Jag ska inleda detta med hur jävla besviken jag är för att jag inte fick bli blodig. De gjorde mig lite arg. Dessutom än mer arg för att vi faktiskt kom iväg på klubb.
Men blodet lyste med sin frånvaro. Absolut ingen lek alls blev de för min del. Det närmaste som vi kom till sex (utöver att underklädes skeda hela natten) var att han ställde en förpackning Apetina och en burk starka saker på min rygg medans vi skulle laga mat. Ja nu kanske du frågar dig själv hur fan de kan ens tänkas att kunna räknas till sex. Jo för de var fett porrigt. Lite Fornofili så att säga.
Och för er som inte vet vad de är ska jag utbilda er Fornofili betyder alltså
"Extrem objektifiering. Fornofili innebär att agera möbel, t.ex. fotpall, klädhängare eller soffbord."
Jag har nog aldrig sett mig själv kunna tycka att de skulle vara något av intresse för min del. Inte alls faktiskt.. Men jag måste säga att de var väldigt.. spännande.
Jag kan verkligen inte sätta fingret på varför de var lite pirr i magen grej när han gjorde de. antagligen för att han nacka till mig och höllt ner mig så för att någon råkade nafsa lite på hans rumpa. Undrar ja vem denna kan vara .. Jo jag så klart.
Men jag var lite frustrerad över att stå i bara trosor i hans kök o laga mat utan att han ens verkade intresserad. Uppmärksamhets hora? Ja kanske de. Men jag är van vid att mer eller mindre bli tacklad av kukar när man gör sådana saker. Men ingenting. Varav att de gjorde mig lite sur. Knappt en blick.. De gjorde mig irriterad som attans!

För att övergå till en annan sak som irriterade mig, eller rättare sagt gjorde mig fruktansvärt arg. Jo de var nämligen så att vi då lagade lite mat för att ta med oss till en middag hos hans vänner. Dom satt när vi kom och spelade något spel. V föreslog att vi skulle spela ett spel som han tagit med sig när dom var klara med de dom redan spelade. Så jag satte mig och läste reglerna till de spelet han föreslog så att jag kunde vara med o spela. Så när de väl var dags så kände jag mig start klar och spelet åkte upp på bordet och marker raffades åt så tog jag de som var kvar och jag får chockat ett utrop från V "ska du vara med eller?" Nu gör sig inte detta rättvist för att tonläget på hans röst var mer nedlåtande än nått annat. Då ville jag längre inte vara med o spela så jag kastade markerna på bordet igen och sa lite tyst (men irriterat) "NEJ". Han hörde mig nog inte. Dumt nog skulle jag nog sett till att han hörde, för de gjorde mig arg. Varför ANTA att ja inte vill vara med.
Ja han vet om att jag är världens sämsta förlorare, men inför människor jag inte känner och som inte känner mig så kan ja faktiskt hantera mig själv jävligt bra. visst ja muttrar argt i huvudet om ja skulle förlora men de skulle inte gå ut över någon. Men att han ska ANTA att jag inte ska vara med gör mig nå fruktansvärt jävla arg. och de gör mig mer arg ju mer ja tänker på de.

Nu när jag har gjort mig själv upprörd så kan vi väl lika gärna gå in på T också. T dvs "han som kommer hit titt som tätt".
Först o främst för att vi träffades flera ggr i veckan sen helt plötsligt så hör han inte av sig, han svarar inte på sms och ja allmänt förvunnen liksom. Vilket gör att ja står lite som ett frågetecken och frågar mig själv vad fan som hände. Jo vi träffades utan att ha sex, de var de som hände. Det var från den dagen som han försvann.. Tills idag. Inte för att "hej är du kåt, ska vi knulla?" utan allmänt checka läget och efter att ha snackat arslet av sig själv säger "ah men vi hörs imorgon" Varför fucking jävla anta att vi ska höras imorgon för?
För de andra så lades de upp ett foto på mig och V igår kväll/inatt på facebook. Då frågar man sig själv om han har sett de och nu "blivit till sig" över nått bara för ja träffat honom. Ingenting slutar förvåna mig när de kommer till killar alltså.
Så jag undrar va fan dealen är egentligen. Men jag orkar inte spekulera. Det tar alldeles för mycket på krafterna. Jag har nästan trivts med de faktumet att jag inte orkat brytt mig över varken T eller V på väldigt länge. Men som vanligt så kan de inte få vara så, de måste bli "pang" och så hade vi helvetet igen.
Nej du, nu ger jag upp de här. T får väl komma hit o hämta sina jävla prylar o så får de vara det. Nu vet jag att de inte kommer bli så bara för jag är arg nu och säger så bara för de är tröttsamt.

Men sen ligger jag här igen ensam i sängen och bara längtar.. längtar efter närhet.

Nån passande titel..

Imorgon ska jag träffa V. Det var ett tag sen nu.
Och innan de var de nog än mer länge sen vi sågs.
Det är allt lite konstigt varför vi ens ses.
Jag tror inte att de gått en dag utan att jag ägnat en tanke åt honom.
Men vi är egentligen främlingar för varandra, han vet inte så mycket om mig och jag vet inte så mycket om honom. Ändå tycks de som att vi känner varandra.
Som att han ser in i min själ. Han är nog egentligen allt det man söker i andra. Närhet, ödmjukhet, och jag vet inte hur ja ska förklara de , han är snälla mot mig. Det ända jag kan beskriva de som är att när vi är med varandra så försvinner alla bekymmer i världen och det enda vi ser är varandra. Det låter nästan lite spirituellt, de kanske de är, även fast jag inte har mycket övers till sånt där.Löjligt är vad ja vill kalla de bara för de är så jävla töntigt. Men jag vet inte hur jag ska förklara de annars. Han verkar veta vart man ska smeka för att man ska le på hela insidan.
Och jag känner den största tilliten till honom när det kommer till, ja allt egentligen.

Jag vet att de inte var hans mening att allt skulle bli så här tokigt som de blivit. Han gjorde sitt bästa för att hålla mig utanför de. Och han försökte göra det bästa av situationen när de väl uppstod.
Jag vet att han aldrig skulle göra något medvetet för att såra mig.

Sexuellt ja där pratar vi en lite allt för skrämmande tillit till honom.
Jag gillar stryp sex, har alltid gjort det. Men med andra så har de varit tändande för att det varit mer rape-game och panik känslorna som gjort mig tänd.
Det som tänder mig när han har sin hand runt min hals är att jag känner mig alldeles lugn i situationen. Det har jag gjort från första början med honom. Något som inte kommit till mig nån gång under min nästan 3åriga relation med P.
När V stoppar min lufttillgång så har jag kommit till nått jag bara kan beskriva som lugn. Att känna hur mitt blod pulserar i halsen som hålls bestämt av hans hand gör mig mer än löjligt exalterad. Allt liksom koncentreras till att bara känna hjärtat försöka pumpa runt blodet. det fascinerar mig minst sagt.
Sen finns de så mycket mer som jag kan prata om en annan gång. men just nu bränner min stenåldersdata upp mina lår eftersom jag har den bekvämt placerad i knät liggandes i sängen. Så see yah

PS: Hoppas jag imorgon kan säga "see me bleed mother fuckers"

Tandborstjävel!

Ibland kan jag bli alldeles tokig på mig själv för att jag alltid ska göra saker och ting så jävla invecklat.
Som ett praktexemplar så har vi den här jävla tandborsten som V lämnade hos mig för ett bra tag sen.
Okej, han kan ha glömt den här till att börja med. Men tanken om att det ligger nått bakomliggande fanns alltid i bakhuvudet. Men när han sedan var här och jag påminde honom om den innan vi skulle dra från mitt place så tog han inte med sig den efter att han rensa gaddarna, utan ställer tillbaka den i tandborstkoppen.
What´s up whit that?! Betyder de att han vill ha en tandborstjävel här eller va fan är frågan? Planerade han att borsta tänderna här ofta eller?

För nån vecka sen så lade jag undan den där jävla tandborsten eftersom han inte har varit här på evigheter och vi knappt setts iaf och jag har en annan snubbe här titt som tätt så de kändes inte mer än rätt att lägga undan den.
Självfallet så kan inte hela tandborst hysterin släppa bara för ja lagt undan den.
Nej då ska snubben som är här titt som tätt fråga om han kan sno en tandborste av mig. Och nej jag tycker inte de är fel att låna någons tandborste, andra kanske tycker de men när jag själv haft tungan i käften på han så kan väl lika gärna min tandborste vara de, de är ju inte som jag inte skulle fått hans bakterier närvarande i min mun om jag ändå hånglar med han.
Det var inte det som var poängen ja försökte få fram, utan att jag dagen efter detta började lägga mer tanke i att han lånat min tandborste, han har inte frågat någon gång innan om han får låna den, han har inte haft någon egen med sig heller för den delen. What ever de jag då kom o mansikt lägga alla tankar vid var

* Hade han lagt märke till att jag tagit bort den andra tandborsten?
* Säger han indirekt att han vill ha en tandborst jävel här?
* Vill han att ja bokstavligen ska fråga honom om han faktiskt vill ha de?

Jo nästintill samma jävla tankar som kretsade kring den första jävla tandborsten.
Är planen liksom att dom ser sig själva borsta tänderna här ofta?

Jag skiter väl egentligen i om dom/han nu skulle ha en tandborste här. Va fan de är en tandborste liksom.. Men de jag blir hysterisk över är att inte veta varför den ska finnas här. Är de för att han vill sova här ofta?

Om de nu skulle vara så att han vill de, dejtar vi då varandra?
Ja jag vet faktiskt inte om vi gör de. Det började som ett one night stand, som sedan blev ett klassiskt KK eftersom vi fungerade jävligt bra ihop i sängen. (alldeles för bra om man ska vara jävligt ärlig)
Men numera är jag mer och mer osäker på om vi är KK eller dejtar.
KK för mig innefattar inte mysigheter, hålla hand, smeknamn och faktiskt prat och jävligt mycket skratt över dumheter vi kläcker ur oss.
KK för mig är ett sms "är du kåt? ska vi ses?" sedan Pling- knull och sen låsa dörren.
Vilket gör att detta för mig är "dejting", men det betyder inte att han ser på de på samma sätt.

Samma jävla tankar som den där jävla tandborsten ger mig får jag även runt att han lämnar en påse med leksaker hemma hos mig.. (Jaa såna leksaker)
Visst ja fatta väl också att han inte ville dra med sig påsjäveln till jobbet när han skulle åka på morgonen. Men även här, så lägger han själv märke till att den ligger kvar en annan gång när han är här, men väljer ändå att inte ta med den.
Denna gång skulle han inte till jobbet när vi drog, han skulle hem. Där även påsen bor, varför inte ta med den?
Är detta som en liten indirekt grej att han tänker komma tillbaka, ha en anledning till att komma tillbaka?

Det som verkligen får mig att undra är ju att sist vi sågs så hade vi inte ens sex. han kom hit för att sova här. Han åker hemmifrån sig för att sova med mig.. Visst ingen visste väl om vi skulle eller inte skulle ha sex, men med tanke på att vi båda konstaterat att vi var jävligt trötta och att jag skulle upp efter vad vi räknat ut skulle bli en jävligt kort sömn så kan ja ändå inte sluta "veta" att de skulle sluta som de gjorde, ja att vi inte skulle ha sex. Det av något är ju för mig ett tecken på att vi inte bara är KK längre. Men jag kan ju ha fel, killar är för mig en pärongåta, jag tror inte alls att de tänker lika intensivt på sånt här som tjejer gör. Ja kanske ju för sig bara fått för mig att tjejer tänker så här. Men jag tänker så. Lägger stor vikt på minimala grejer.

Små små saker som ändå får så stort utrymme i mina tankegångar.
Det är det som får mig så jävla frustrerad. Jag försöker övertala mig själv om att inte tänka på och försöka kategorisera vad de är vi faktiskt gör för nått.
Men jag kommer alltid på mig själv med att tänka på det. Jag kan inte ens kontrollera över mitt eget tänkande. Va fan kan ja då kontrollera?
Jo jag kan se till att jag slipper genom att inte se honom alls för då slipper ja fundera på de här sakerna. För då finns de inget att fundera på.
Finns inte han finns inte dom. En enkel utväg.

Men samtidigt så trivs jag ihop med honom vilket gör de ganska så svårt att bara vinka hejdå och låsa dörren.

Sen ska jag väl inte förneka att jag trivs jävligt bra ihop med en annan människa också, nämligen han som startade hela jävla tandborsthysterin.
Men allt blev så fel nånstans. Men jag vet mer eller mindre att han trivs ihop med mig med minst lika mycket som jag trivs ihop med honom. Men ändå så är de trevande ord och rörelser varje gång vi pratas vid eller ses, bara för de blev så där fel. Någonting som ingen av oss kunde göra någonting åt. Det blev som det blev.
Men vi tyckts trivas så bra ihop så att vi inte riktigt kan släppa allt som hände innan, medans och efter allt blev så där fel.
Det är egentligen helt absurt varför jag ens känner så här starkt för denna människa för vi pratar egentligen inte för de verkar alltid bli lite pinsamt när vi ska försöka göra det, som att vi inte riktigt behöver säga något. Men det gör faktiskt inte så mycket. För de är inte konstigt eller pinsamt att bara vara tyst med honom. Det där trycket om att prata, som ligger på annars när de är en person man inte riktigt känner, som alltid slutar i att man pratar om vädret finns inte ihop med honom. Vi tycks liksom klicka på nått annat sätt. Eller de är vad jag tror, han är jävligt duktig på att spela annars, och verkar lägga mycket stor tid och energi på nått helt onödigt om de inte skulle vara så.

Ja dom är varandras motsatser mer eller mindre. för den andra snackar jag hysteriskt mycket med, men de uppstod inget direkt intresse första gången (utöver de enormt bra sexet.) det har liksom utvecklats tack vare att vi pratar.
Med den andra uppstod intresse redan första gången vi sågs, lite "kärlek vid första ögonkastet" men vi snackar inte så mycket.

Jag som inte ens brukar finna tycke i människor förän jag lärt känna varje por i kroppen på den människan. Jag har vad man kanske kan säga, lite svårt för att bli kär. Men när jag väl blir de, då blir ja de upp över öronen.
Samma sak med närhet, jag har ytterst svårt för det innan jag vet att den andra "känner som jag gör". Men med dessa två så känns närheten väldigt väsentlig.
Vilket får mig att bli orolig för om faktumet inte kanske är så att jag känner mig ensam. Visst gör jag de, de går inte att förneka. Jag har aldrig varit singel direkt. Vilket kanske motsäger de jag tidigare påstått, att ja har svårt att bli kär. Men faktum är att jag alltid haft "långa" relationer, (mitt kortaste var 1½ år med min första "kärlek") för att jag investerar, eller lägger mycket vikt på saker och ting innan jag tillåter mig själv att bli kär. Dvs de kanske tar ett bra tag innan jag har tillit till att människan, och vågar lita på att inte bli krossad som en liten mask.
Vilket gör "detta nuläge" väldigt sårbart för mig. Det skrämmer mig enormt, och jag verkar inte kunna "go whit the flow"

sidnummer

Jag tänker inte skriva nått "hej de här är mitt första inlägg, de här kommer min blogg att handla om" Fuck that shit.
Jag tänker på och kan mer än bara en sak så som "mode" som är så jävla.. ja mode .. att skriva om i sina bloggar.
Det är för mig ganska jävla ointressant att veta va fan en blond 18åring tänker sätta på sig för kläder idag. Så ja skiter i de..



Strosade in på Akademibokhandeln igår för att kolla om jag hitta nått roligt på rean. (Som förövrigt håller på i tid o evigheter.)
Hittade en bok som jag faktiskt känt för att läsa under en längre tid, nämligen "Brott och straff" av Fjordor Dostojevskij.
Eller bok kanske man inte ens får kalla de numera eftersom de egentligen var en pocket.
Böcker är väl snarare dom med hård pärm och tjocka papper i sig. Hur som, hur som jag köpte en jävla pocket bok.
Och som vanligt när jag ska köpa en bok så slår ja alltid upp sista sidan för att kolla hur många sidor det är i den. Jag vet inte varför jag gör detta men de går aldrig att undvika detta. Kanske för att man i efterhand kan vara lite stolt över sig själv för att man läst en bok på 600+ sidor.
I alla fall, slog upp sista sidan i denna pocket och blev brutal chockad över att finna 1866 längst nere i de högra hörnet. Nånting måste ju vara fel tänkte jag och jag var tvungen att kolla på den vänstra sidan och med lugn i sinne fann jag inte 1865 utan faktiskt 646.
Tanken slog mig inte då, men så här i efterhand. Jag vet att de är många som brukar slå upp sista sidan innan dom köper en bok, vilket betyder att de kanske är mer vanligt än ovanligt att människor gör så.
Frågan ja då ställer mig själv är "Försöker Bonniers förlag att avskräcka människor för att läsa denna bok"
Jag var absolut på väg att kasta upp boken igen på hyllan för att det "var" så många sidor. De kanske är fler som tänker så. Undrar ja.. När jag läst klart boken kanske jag har mer grund till att besvara den. Dvs om jag stöter på nått som inte riktigt passar in på hur man ska tycka och tänka i dagsläget. Bara mer anledning för mig att faktiskt läsa den.
Ohhh så rebellisk du är kanske du tänker nu ...Nej de gör du nog inte.. De gör inte jag heller.. Men de är ett roligt ord att göra narr av.

Nu är ju klockan nästan hysteriskt mycket, och jag har varit hungrig i flera timmar utan att orka göra nått åt de. Men nu ska jag faktiskt laga nån mat. varav att ja tyckte att klockan var mycket. Man ska inte ställa sig o laga mat vid den här tiden. Men ja är rebellisk och ska laga pasta med baconsås nu.